ekas tvam ātmā puruṣaḥ purāṇaḥ
satyaḥ svayaṃ-jyotir ananta ādyaḥ
nityo 'kṣaro 'jasra-sukho nirañjanaḥ
pūrṇādvayo mukta upādhito 'mṛtaḥ
(BhP_10.14.023)
daśamaskandhe caturdaśādhyāye brahmā | tvameva tu satyamityāha | ekas–tvaṃ satyaḥ
yataḥ ātmā dṛkṣymasatyaṃ na cātmā dṛkṣyaḥ ataḥ
satyaḥ | yadvikāravattadasatyaṃ na ca tvayi vikārāḥ yato hyadyaṃ kāraṇaṃ ato na janma | ādyatve hetuḥ purāṇaḥ kāryāt pūrvaṃ vartamāna atra hetuḥ puruṣaḥ kṣrutikṣca pūrvamevāhaṃ āsaṃ
tatpuruṣatvaṃ puruṣasya
janmāntarāstitvalakṣaṇamvārayati nityaḥ sadātanaḥ | pūrṇa
iti ajasrasukha iti akṣara
iti amṛta iti caturbhiḥ padaiḥ
krameṇa vṛddhivipariṇāmāpakṣayanāśā
nirastāḥ | pūrṇatve hetuḥ ananta iti deśakālaparicchinnarahitaḥ | vastuparicchedarahito:'pi amṛtatvopapādanāya caturvidhaṃ kriyāphalaṃ vārayati | svayaṃjyotirnirañjana upādhito mukta iti padatrayeṇa | ayambhāvaḥ | tatrotpattirādyapadena nirākṛtā | prāptirapi jñānena kriyayā vā bhavet |
kriyayā prāptirātmapadena nirākṛtā
| jñānataḥ prāptiṃ vārayati svayaṃjyotiriti | vikṛtirapi tuṣāpākaraṇena
avaghātena brīhīṇāmiva
upādhyapākaraṇena bhavet tattvasaṅgatvānna bhavati | ataḥ āha upādhito mukta iti | saṃskṛtirapi
dvidhā | sā cātiśayādhānena malāpākaraṇena
vā bhavet | tatrātiśayādhānaṃ pūrṇapadena nirākaroti malāpākaraṇasaṃskṛti vārayati nirañjano nirmala iti padena añjanaḥ upādhiḥ
tadrahitaḥ ityarthaḥ | evaṃ
sarvamanavadyam ||7||
āche daśamara caturddaśa adhyāẏata |
brahmāra bacana śuniẏoka yena mata ||
bṛndābana-madhye tuti kṛṣṇaka karanta |
kṛṣṇakese satya kari brahma (brahmā?) nirūpanta ||133
bolanta tumisi mātra satya ātmā eka |
nuhikaẏa satya āna bikārī yateka ||
janma ādi tomāra bikāra nāhikaẏa |
yihetu tumisi ādẏa kāraṇa niścaẏa ||134
purāṇa puruṣa tumi dewa sanātana |
nāhi eko bikāra tomāta nārāẏaṇa ||
yihetu tumisi pūrṇa sadā sukhamaẏa |
akṣaẏa acyuta tumi yihetu niścaẏa ||135
eteke tomāra bṛddhi parimāṇa
nāi |
nāhi kṣaẏa bināśa tomāra sarbbadāẏa ||
tumisi ananta āta nāhikaẏa bheda |
deśe kāle tomāra nāhike pariccheda ||136
bastu-pariccheda prabhu nakare tomāka |
yihetu sadaẏa [adbaẏa?] tumi jānā niṣṭhe āka ||
etekese tumi pūrṇa āna nāhi kewa |
tumisi prakāśa prabhu dewatāra dewa ||137
upādhi-rahita tumi dewa nirañjana |
eteke tumisi satya prabhu nārāẏaṇa ||
In the fourteenth chapter
of the Dasama (The Tenth Book)
are present the words
of Brahma; listen to them now.
In Vrndavana’s center,
he does prayer to Krsna.
Brahma determines only
Krsna to be the Truth (satya). [133]
He says, ‘Only you are
the true one—the one spiritual personality (atma).
All the others are change-undergoing
(vikari); they are not spiritual (satya).
You do not go through
any process of material change (vikara) like birth, etc.
As you only are the First
Cause (adya karana) without a shade
of doubt. [134]
You are “Purana Purusa”
(The Primeval Person), the eternal controlling entity.
There exists no vikara in you, O Shelter of All Beings!
As only you are complete
(purna) and forever of the nature of bliss (sukhamaya);
as you are undecaying (aksaya) and forever-living (amrta), for certain,;
[135]
it is for this that you have neither any augmentation (vriddhi) nor any ripening (parinama);
you are always exempt
from all withering (ksaya) and destruction (vinasa).
Only you are without
endings (ananta); here, in this form, there are no divisions (bheda).
In time and in space,
you have no partition (pariccheda). [136]
My master! No object
can ever divide you into parts.
As you are undichotomizable
(advaya), know it for certain,
Therefore only, you
are whole (purna); nobody else is.
Only you are
self-luminous (prakasa), Lord, all controlling entities’ controller.
[137]
As you are devoid of all
enveloping material limitations (upadhi), O Unstained One!
Therefore,
only you are the Truth (satya), O
Lord Narayana!
No comments:
Post a Comment